De sista veckorna har satt mina inre känslor i gungning. Mycket har hänt. Bl a har min älskade lilla vovve Milton fått sluta sina dagar. Jag saknar honom otroligt mycket. Han älskade inte alla som kom på besök, där var han mycket selektiv. Men tillgivnare vovve får man leta efter. Där jag var, där var Milton. Vi har haft många fina stunder tillsammans.
Så får man gunga sina känslor åt andra hållet. Nästa helg får vi hem en ny familjemedlem, bara 8 veckor gammal. Det kommer vara någon av dem på bilden, vet inte riktigt vem. Det ser jag fram emot. Valptiden är speciell.
Och nästan ännu roligare: den här helgen har jag uppväckt en sovande vänrelation. Törnrosa sömnen blev ca 15 år. Nu har jag varit och hälsat på henne, och vi ska INTE sova 15 år till. Det har varit så roligt. Det märkliga är att det känns som vi har träffats varenda dag i alla fall. Märkligt.